Hoppa till innehåll

KÄNNETECKEN FÖR WALDORF

Inledning

När Waldorfskolor eller Rudolf Steinerskolor ska erkännas som sådana, behöver väsentliga element karakteriseras för att kunna fastställa om det faktiskt handlar om en Waldorf-/Rudolf Steinerskola. Ett sådant erkännande blir synligt genom att skolan tas upp i Waldorfskolornas världslista, som ges ut av den waldorfpedagogiska rörelsens Internationella Konferens – Haager Kreis.

Nedan beskrivna kännetecken är öppet formulerade och karakteriserar det som den Internationella Konferensen förstår under begreppet Waldorf-/Rudolf Steinerskola. Förståelsen av detta begrepp är i utveckling och därför kommer även dessa kännetecken så småningom att kompletteras eller ersättas av andra, om än pedagogikens grunder kommer att bestå.

Denna text kan vara till hjälp för en individuell eller institutionell orientering (t.ex. för skolornas självutvärdering) och bildar också grunden för ett ackrediteringsförfarande för att erkänna en Waldorf-/Rudolf Steinerskola.

Kännetecken för en Waldorf-/Rudolf Steinerskola är bland annat:

Sammanhanget

Den waldorfpedagogiska rörelsen bildar ett internationellt nätverk, inom vilket den enskilda Waldorf-/Rudolf Steinerskolan är autonom och samarbetar med andra på lokal, regional, nationell och internationell nivå – kollegialt, genom vänskapsband och politiskt. Ett gemensamt medvetande och ömsesidigt utbyte i en region, ett land eller internationellt stärker det egna arbetet. Att på detta vis veta sig vara i ett sammanhang kan komma till uttryck genom partnerskap med skolor i andra länder eller genom att hjälpa skolor under uppbyggnad eller i nöd. Till detta hör även lärares, föräldrars eller skolföreträdares deltagande i regionalt, nationellt och internationellt organiserade fortbildningar och konferenser.

Medvetandet om varandra liksom harmoniseringen med de väsentliga kännetecknen skapar det inre sammanhanget, medan isolering, nischtillvaro och brist på beredskap för samarbete hindrar detsamma. Till det hör också att Waldorf-/Rudolf Steinerskolor förstår sig som en del av det sociala sammanhanget och det offentliga livet i sin omgivning och ger uttryck för det.

Skolans identitet

Varje skola är unik. Den har sin identitet redan genom sin existens med alla sina egenheter, företräden och utvecklingsmöjligheter. Dessa betingas av hur skolan kom till, av platsen och området, av de föräldrar och lärare som grundade och präglade skolorganismen. Utöver det har den också en andra identitet som består i förverkligandet av den uppfostringskonst som initierades av Rudolf Steiner, waldorfpedagogiken. I hur hög grad det lyckas att praktisera denna uppfostringskonst, så som den skisserades och beskrevs av Rudolf Steiner, och göra den förnimbar i klassrummet och i lärarnas arbete, det hänger ihop med den enskilda skolans situation. Det hänför sig till pedagogiken, det vill säga hur kollegorna umgås med eleverna; det hänför sig till didaktiken, hur kollegorna umgås med innehållet och förmedlingen av lärostoffet, liksom även till frågan huruvida uppfostringskonstens didaktiska grundteman används; och slutligen hänför det sig till om undervisningskonstens metodik används åldersanpassat i den antroposofiska människokunskapens mening. Vad det alltså kommer an på, är de enskilda skolornas kreativa och ansvarsfulla umgänge med de här nämnda områdena.

Detta utgör den största delen av skolans identitet och kompletteras med vad man kan förnimma som en inre mening hos enskilda kollegor och i kollegiegemenskapen. I hur hög grad majoriteten av lärarna har upparbetat en inre hållning av öppenhet och strävan efter kunskap och självuppfostran med hjälp av antroposofin präglar skolans identitet. Yrkesglädjen, strävan efter människokunskap som grund för pedagogiken och samarbetet med föräldrarna utgör varje skolas egen stämning och är det själsliga uttrycket för det som lever som skolans allmänna anda.

Läroplanen

Läroplanen är inget valfritt inslag i waldorfpedagogiken, utan ett konstituerande element. Den markerar väsentliga innehållsliga ledspår, som stärker barnens och ungdomarnas utveckling när de används åldersanpassat, genom sina inneboende speglingar och sin ämnesövergripande uppbyggnad av spänningsbågar, sammanhängande över flera år. Den utvecklas kontinuerligt vidare med hänsyn till skolornas geografisk-kulturella läge, den politiska såväl som allmänna resp. globala utvecklingslinjer i tiden.

Varje skola står i ett kulturellt, geografiskt och politiskt rum. Detta verkar på läroplanen på liknande sätt som klassrummens och skolarkitekturens gestaltningsförslag utvecklades av Steiner för att skapa en speciell stämning passande till varje åldersnivå.

Varje region eller land har sin egen ingång till världshistorien som följer ur dess egen historia, och som likaledes återverkar på läroplanen.

Varje skola står i något slags förhållande till fordringarna hos den offentlighet som har ansvar för bildningen. Varje lands politiska förhållanden påverkar till exempel i hur hög grad kursplanefordringar tas upp i Waldorf-/Rudolf Steinerskolornas läroplan. Upptagandet av Rudolf Steiners anvisningar för undervisningen, som till exempel mer förhåller sig till västliga kulturella värden, kan också utökas med eller ersättas av motsvarande värdefulla kulturella skatter, så länge därigenom den pedagogiska verkan bibehålls. Undervisningen i främmande språk i multietniska länder kan organiseras på motsvarande vis. Riktningsgivande är Rudolf Steiners metodiska och didaktiska anvisningar för språkundervisningen, och även de skilda språkens karakteristiska kvaliteter.

I länder där flera olika religioner samexisterar återspeglar skolorna dessa i sina seder och fester. Religionsundervisning i enlighet med konfession eller överkonfessionell religionsundervisning kan organiseras i avtal med föräldrarna.

I många länder finns statliga krav som påverkar läroplanen och som står i motsättning till waldorfpedagogikens förståelse för barns utveckling. Det kan handla om för tidig inskolning eller olika former av akademiserad undervisning i för tidig ålder. Varje skola finner lösningar, vägar och kompromisser, som bevarar waldorfpedagogikens anda och ändå stämmer överens med myndigheternas krav. I detta spänningsfält gäller det att skapa ett fruktbart närmande mellan möjligheter och ideal, för att kunna verka kreativt-skapande och befordra barnens utveckling genom kursplanen.

Förhållandet mellan lärare och elev och förhållandet till världen

Barns utveckling och lärande i skolan förverkligar sig i ett förtroendeburet förhållande till läraren, till det omgivande rummet och i förnimmelsen av världen. Waldorfläraren bär ett särskilt ansvar för att gestalta detta förhållande på ett levande sätt.

I ungdomsåren förvandlar sig detta förhållande, för nu står, ur ämnesperspektivet, umgänget och mötet med världen i förgrunden, för att väcka elevernas egen omdömesförmåga, empati och självständiga handlande. Här är det avgörande om facklärarna förutom sina ämneskunskaper även för med sig förmågan att möta de unga så, att de upptäcker sina anspråk på sig själva och utvecklar modet att utforma sina biografier därefter.

Undervisningen har lyckats om den väcker vidare frågor hos eleverna och inte tråkar ut dem, utan istället låter dem utveckla och visa intresse för medmänniskorna och världen. Skolan finner lösningar och vägar för att hålla prestationstrycket i provförberedelserna i ett avvägt förhållande till kraven på en sund själslig-kroppslig utveckling.

Det konstnärliga

Det tillhör Waldorfpedagogikens målsättning att förbinda utbildningen med livet och inte med en abstrakt ackumulation av vetande. Endast när hos avgångseleverna i de högre klasserna ett starkt tänkande, kännande och viljande som grund för mänsklighet har anlagts, har skolan gjort rättvisa åt sitt utbildningsuppdrag. Hur dessa förmågor ställer sig gentemot varandra avgör om människan kan gå sin egen väg. Om och hur dessa förmågor integreras i människans jag påverkar hennes självständighet.

Ett av de viktigaste instrumenten för detta är den konstnärliga undervisningen. Det är något som kan förstås på ett fyrfaldigt vis:

  • Läraren vårdar själv ett förhållande till någon konstart; hon är konstnärligt verksam.
  • Hon använder konstnärliga medel i sin undervisning (målning, teckning, recitation, musik och liknande).
  • Undervisningen är även i sig själv konstnärlig i betydelsen originell, bildartad, kreativ och i förnimmelse av eleverna i sin tidsgestaltning, med en levande omväxling i uppgifterna mellan spänning och avspänning. Detta konstnärliga element i undervisningens utformning är waldorfpedagogikens essens.
  • Läraren bemödar sig om en passande estetisk miljö i skolan och i klassrummet, för den påverkar omedvetet elevernas stämning.

I den konstnärliga undervisningsgestaltningen är vägen målet, för den är levande som konsten själv. Läraren bemödar sig om att utveckla egna metoder och i möjligaste mån undvika färdiggjorda lösningar. Det viktiga i det här fallet är om konsten används som ett mål i sig, eller av pedagogiska grunder.

Formerna. Skolans och undervisningens gestaltning.

Vid Waldorfskolans grundande gav Steiner endast några få identitetsbildande former. De grundar sig å ena sidan i människokunskapen och å andra sidan i skolans sociala uppdrag.

För eleverna:
  1. Stabila grupper sammansatta av elever på olika prestationsnivåer. Klasser ordnade efter ålder, inte efter förmåga.
  2. Därjämte är ämnesspecifika nivågrupperingar möjliga.
  3. Klassläraren som ledsagare över flera år (i idealfallet till elevernas 14e levnadsår).
  4. Periodundervisning på morgonen. Därefter ämnesundervisning.
  5. En förskola utan akademiska undervisningsmål.
  6. Skolan som en helhet från förskola till vuxen ålder.
  7. Individuell beledsagning av eleven inom klassgemenskapen.
  8. Samundervisning (av pojkar och flickor)
För lärarna:
  1. Varje lärare är fullt medansvarig för skolan som helhet.
  2. Genom regelbundna gemensamma pedagogiska konferenser håller man sig inne i skolans inre och yttre sammanhang, och fortbildar sig därigenom.
  3. Skolan leds i regel av lärare och föräldrar och styrs inte utifrån.
  4. Föräldrar och lärare bildar en ansvarsgemenskap för skolan.
  5. Lärarna söker och finner former för kvalitetsutveckling.
  6. Varje lärare ansvarar för sin undervisning på grundval av människokunskapen, att upprätthålla en professionell standard, förhållandet till eleverna och sina sociala, professionella och ämnes-kompetenser såväl som de waldorfpedagogiska målen.

Företagets hälsotillstånd.

En Waldorf-/Rudolf Steinerskola grundas i regel genom en långsam uppbyggnad av en klass efter en annan. Varje skolinitiativ utvecklar sig och växer till. Den organiska utvecklingen av grundskolans högstadium leder till uppbyggnaden av ett gymnasium. Utveckling och tillväxt måste stå i jämvikt om den pedagogiska uppgiften ska lyckas.

Företagets storlek påverkar skolorganismens hälsa liksom det sätt som skolan kan gripa sig an sina pedagogiska och samhälleliga uppgifter.

En sund skolorganism syns också på finanserna. Eftersom Waldorf-/Rudolf Steinerskolorna i de flesta länder inte får statligt stöd, måste föräldrabidrag täcka skolornas kostnader. I många länder är de därigenom även beroende av gåvor. Många skolor visar stort engagemang och kreativa lösningar för att behålla den finansiella hälsan och vidareutveckla skolan.

Skolgemenskapen. Samlivet.

Grunden för Waldorf-/Rudolf Steinerskolorna är skolgemenskapen och det mänskliga samlivet mellan föräldrar, lärare, elever och medarbetare. All samverkan och samarbete står i mänsklighetens och människovärdets tecken. Gemensamt kan alla berörda utveckla betydelsefulla icke-hierarkiska samarbetsformer. Transparens och spårbarhet (i stället för personlig och institutionell makt) eftersträvas därvid i alla skolledningsprocesser och beslut. Dessa lägger grunden för de enskildas engagemang i gemenskapen och för hur skolan uppfattas i sin omgivning.

Många olika aktiviteter och inrättningar möjliggör umgänget mellan lärarna och föräldrarna (föräldramöten, föräldrasamtal, rådgivningar, elevsamtal), varvid dessa just från lärarnas håll måste vårdas med största möjliga omsorg ur det allmänmänskligas synvinkel.

Om en sådan strävan kan förnimmas hos en skola kan den även få namn om sig att vara en inrättning som är medveten om sitt sociala ansvar.

Skolledning

Lärare och föräldrar bär gemensamt ansvar för Waldorf-/Rudolf Steinerskolorna. Hur de gestaltar organisationen och strukturen motsvarar den gemensamma intentionen. I skolor som består sedan några decennier lönar det sig att vid lämpligt tillfälle radikalt genomarbeta strukturer, beslutsprocesser och ledningsprinciper.

Att leda en skola innebär att undan för undan allt tydligare bli medveten om Waldorf-/Rudolf Steinerskolans uppdrag och mission och ständigt arbeta på den. Detta kan bara vara möjligt genom ett gemensamt studium av pedagogikens antroposofiska grunder. Skolledningen härstammar alltså ur Waldorf-/Rudolf Steinerskolans enande ande, som uppstår i och med att kollegor och föräldrar arbetar sig in i grunderna.

Waldorf-/Rudolf Steinerskolor är självförvaltade (d.v.s. inte statligt förvaltade) organisationer. Lärare och föräldrar leder skolan och skapar de nödvändiga organen.

På dessa grunder kan sedan gestaltning av skola, organisation, ekonomin, förvaltningen etc. genomföras på mångfaldigaste vis. Idag finns det framförallt många olika former av delegation av uppgifter och ansvar, som avtalas och överenskoms med berörda människor i konsensus och i överensstämmelse med skolans mission.

Denna form av skolledning är ett avgörande kännetecken för Waldorf-/Rudolf Steinerskolan.

Avslutande anmärkningar

Sammanfattningsvis kan man säga att en Waldorf-/Rudolf Steinerskola är en skola där majoriteten av lärarna lever av den inspirerande anden – anden som tänder gnistor i dem. Denna gör det tunga lätt, det omöjliga möjligt och lyser upp det dunkla.

Antaget i omarbetad form av den Waldorfpedagogiska rörelsens Internationella Konferens – Haager Kreis – den 7e maj 2016 i Arles/Frankrike

Waldorfrörelsen strävar efter att uppmärksamma, erkänna och följa dessa olika skolinitiativ i sina bemödanden om waldorfpedagogik. Det kan möjligen handla om nya strömningar, som vid sidan av de erkända, typiska Waldorf-/Rudolf Steinerskolorna också uppfyller ett socialt uppdrag för en holistisk barnuppfostran. Ett fruktbart samarbete eftersträvas.

Waldorf-/Rudolf Steinerskolornas Internationella konferens (HaagerKreis) inom Pedagogiska sektionen av Allmänna Antroposofiska sällskapet i Goetheanum, Dornach har under sitt möte den 17e maj 2015 i Wien/Österrike, såväl som den 7e maj 2016 i Arles/Frankrike omarbetat och på nytt godkänt dokumentet ”Väsentliga kännetecken för waldorfpedagogiken” som framställdes den 14e november 2014 i Harduf/Israel som en bindande orientering för den världsomspännande waldorfskolerörelsen. Dessa kännetecken är allmängiltigt formulerade och kan kompletteras med landsspecifika karaktäristika för användning i det egna landet. De vill stärka mångfald, individualitet och öppenhet för utveckling och ställa den i förgrunden för de enskilda skolorna. De kompletterar de karaktäristika som utgavs 2009.